Jag behövde tydligen bara en rosa kvällshimmel för att få ihop en del till i mitt liv. Ni vet en sån där himmel som ser lite för fin ut för att vara på riktigt. Mjuka små rosa moln som bara ligger där och flyter.
Och helt plötsligt klickade det till under promenaden. Skaparlusten som legat och pyrt vaknade till liv, igen. Jag vet vad jag ska göra nu. Spännande. Det får bli mitt nya jag efter flytten, kanske lite mer till hösten dessutom.
Det blev en lång dag på kontoret. Innan jobbet var jag och bytte till mina sommardäck med svarta fälgar. Tänk att jag blivit en sån där som bryr mig om fälgar. Men det är ju exakt som klackar till en outfit – du inser inte hur mycket det gör förrän du ser skillnaden. Och sen finns det ingen väg tillbaka.
På eftermiddagen kom dippen. Den där klassiska. Energin bara lämnar kroppen utan förvarning. Då gör man det enda rimliga – går ut på stan och jagar socker. Årets första mjukglass med polkaströssel. Och ja, den var exakt så bra som jag behövde att den skulle vara.
Och kan vi prata om hur underskattat det är att äta glass innan det är högsommar? Den smälter inte. Du kan äta i lugn och ro, som en queen – inte som någon som försöker rädda en katastrof medan allt rinner ner för handen.
Det blev en intensiv arbetsdag. Hjärnan är trött, men vägrar stänga av. Ju tröttare den blir, desto mer går den upp i varv. Logiskt? Nej. Verkligt? Tyvärr ja. Kvällspromenaden hjälpte ändå. Jag landade lite. Inte helt, men tillräckligt.
Jag har börjat tänka på mig själv i framtiden. Vad hon vill, istället för vad jag vill. Plötsligt blir det enklare att vara modig. Mindre att överleva, mer att välja. För jag vill inte bara flytta och låta livet hända. Jag vill leva det. Lite som att skriva manuset till huvudpersonen i en film – och faktiskt låta henne få det liv hon förtjänar.
Nu känns det lite mer stilla i hjärnan efter promenaden. Tänker stanna i det och fortsätta tänka på henne. Mitt nya jag. Vem hon är, vad hon gör och vad hon faktiskt vill.
I morse tog en hudkräm slut. Och jag tänker inte öppna den nya förpackningen förrän jag har flyttat. Jag vill att allt ska vara nytt. Oöppnat. Lite som jag.