Om exakt två månader har jag fått tillgång till min nya lägenhet.
Jag längtar. Det känns som att livet har satts på paus, samtidigt som tiden går så fort.
Varje dag tänker jag på hur jag vill bo, vad jag vill göra för förändringar och hur det ska kännas. Igår kväll kom jag på att jag ska måla taket i mitt kommande sovrum i samma färg som resten av rummet. En helt rimlig tanke att få strax innan man ska sova.
Så i morse låg jag kvar i sängen efter att jag vaknat och inspekterade taket och försökte föreställa mig hur rummet skulle kännas om även det var brunt. Jag låg där och kisade upp mot taket som om jag var någon slags inredningsarkitekt på ett väldigt viktigt uppdrag. Det enda som egentligen saknades var en kopp kaffe, en ritning och någon som tog mig på allvar.
Efter några minuters mycket avancerad takanalys kom jag fram till att:
jo, det blir nog mysigt.
Det lutar åt att det blir samma färg i sovrummet som jag redan har nu: Belgian Brown från Jotun – den perfekta bruna färgen om du frågar mig. Den är varm, djup och gör att ett rum direkt känns ombonat och lugnt. Älskar!
I övrigt ska badrummet renoveras. Mest bara för att jag kan – men också för att jag fullständigt avskyr det kvadratiska vita kaklet som jag har i mitt nuvarande badrum och som också sitter på väggarna i den nya lägenheten.
Jag förstår faktiskt inte hur man kan göra så mot ett badrum.
Det absolut värsta jag vet i badrumsväg är vitt kakel på väggarna tillsammans med svart klinker på golvet. Det känns som att någon någon gång bestämde att detta är standard, och sedan har alla bara fortsatt utan att ifrågasätta beslutet.
Och den gråa plastmattan i badrummet jag har nu… den förtjänar egentligen ett helt eget stycke.
Den är praktisk, absolut. Lätt att torka av. Lätt att leva med.
Men mysig?
Nej.
Den ger ungefär samma känsla som ett väntrum på en vårdcentral någon gång runt 1997. Den ligger där, gör sitt jobb och ser samtidigt lite uppgivet ut. Som om den själv vet att den inte riktigt hör hemma i ett hem där någon försöker skapa mys.
Jag vill att ett badrum ska kännas varmt och nästan lite lyxigt. Ett rum där man faktiskt kan stå kvar en stund och smörja in sig i bodylotion och känna sig lite som en vuxen människa som har ordning på livet. Inte som någon som snabbt borstar tänderna och flyr ut igen.
Så i den nya lägenheten blir det terrazzo-kakel, både på väggar och golv. Lite värme. Lite struktur. Lite känsla. Och framför allt: ingen plastmatta som har överlevt fler decennier än vissa relationer.
Detta är vad som ska göras i den nya lägenheten:
-
Renovera badrum
-
Måla samtliga rum
-
Byta bänkskivor i köket
-
Byta köksbeslag på alla skåp, lådor och luckor
När jag läser den där listan låter det nästan som att jag har köpt ett riktigt renoveringsobjekt. Ett sånt där projekt där man behöver ta ett djupt andetag innan man öppnar ytterdörren. Det har jag inte.
Lägenheten stod klar 2018.
Och den lilla detaljen i sammanhanget är också att…
jag inte ens har varit där och tittat på den än.
Men papperna är påskrivna. Så just nu planerar jag alltså en ganska omfattande renovering av en lägenhet jag knappt har sett. Det känns ändå rimligt.
Får jag feeling kanske jag lämnar in köksluckorna på lackering också. Svarta eller beige kan de få bli. Just nu är de vita och det funkar ändå. Jag hade velat ha garderober med skjutdörrar i hallen, men det avvaktar jag nog med. Säng har jag redan beställt och det är det enda nya som är klart i dagsläget. Jag vill knappt ta med mig några möbler från min nuvarande lägenhet. Haha.
Men det blir nog så ändå. Man ska inte underskatta kraften i att få bo in sig i sitt nya hem.
I vilket fall lever jag just nu väldigt mycket i mitt huvud – och på Pinterest.
Här är vad jag inspireras av:
Beige, brunt, vitt och svart är mina färger som ni ser. En bra bas där det är väldigt lätt att lägga till accentfärger i filtar, kuddar, ljus, ljuslyktor, tavlor och annat. Nu återstår bara en liten detalj.
Att faktiskt flytta in. Just nu lever jag mest i två parallella verkligheter: den jag bor i – och den jag bor i på Pinterest.
Men om två månader så smäller det. Och då ska jag äntligen få börja renovera på riktigt istället för bara mentalt. Vilket nog är lika bra. För i mitt huvud har jag redan renoverat den här lägenheten ungefär 17 gånger.
Lämna ett svar