Efter några år i dejtingsfären börjar vissa mönster bli ganska tydliga. Jag säger inte att alla män beter sig så här, men jag säger att jag tydligen har samlat på mig ett ganska omfattande forskningsmaterial. Efter ett tag börjar det nästan kännas som en liten fältstudie.
Här är några av typerna man verkar stöta på längs vägen:
Kakätaren
Kakätaren är lite speciell eftersom han egentligen inte är ute och dejtar alls. Han är redan i en relation – flickvän, sambo eller ibland till och med familj. Ändå finns han där, någonstans i periferin av ditt liv. Inte riktigt nära. Men heller aldrig riktigt långt bort.
Typiska kännetecken:
- Hör av sig sent på kvällen, ofta efter några glas vin.
- Är väldigt sentimental och säger saker som: “Om jag bara hade träffat dig tidigare.”
- Påminner dig gärna om hur speciell du är – utan att någonsin faktiskt förändra sin situation.
Kakätaren vill helt enkelt fortsätta äta sin kaka.
Men han vill också veta att det finns en extra kaka i bakfickan.
Vissa människor vill inte välja dig.
De vill bara veta att du fortfarande finns där.
Omloppsmannen
Omloppsmannen är mannen som verkar ha ett helt litet solsystem av kvinnor runt sig. Det börjar ofta intensivt och ganska lovande, men ganska snabbt märker man att relationen mest fungerar när det passar honom.
Typiska kännetecken:
- Bokar dejter snabbt och intensivt i början och kan, när ni sitter där och umgås, säga saker som: “Så här hade man ju kunnat ha det hela livet.”
- Slutar plötsligt följa upp planer – tills han hör av sig runt 22:30 en helt vanlig tisdag och undrar om du kan komma förbi.
- Fortsätter med komplimanger och intensitet, men om du ställer en rimlig fråga eller säger ifrån när han inte respekterar din tid startar han ett bråk och menar att han aldrig blivit så illa behandlad av någon förut.
Och där sitter man plötsligt och undrar vad fan som egentligen hände. För man ställde ju bara en helt rimlig fråga.
I dejtingsfären lär man sig ganska snabbt en sak:
intensitet är inte samma sak som intention.
Den tysta beundraren
Den tysta beundraren är mannen som aldrig riktigt kliver fram. Han följer dig inte öppet på sociala medier. Ingen like. Ingen kommentar. Men han är ändå märkligt närvarande.
Typiska kännetecken:
- Syns konsekvent i listan över dem som sett dina Instagram-händelser.
- Börjar plötsligt dyka upp på samma gym eller på samma bar.
- Säger ingenting förrän en kväll då alkoholhalten ger självförtroendet en skjuts och han plötsligt kommer fram och rycker tag i dig och säger: “Hej, känner du igen mig?”
Och där står man och försöker avgöra om man faktiskt vet vem han är – eller om man bara ska spela dum.
Radarmannen
Radarmannen har en nästan övernaturlig känsla för timing. Han dyker inte upp när du är intresserad. Inte när du väntar på att han ska höra av sig.
Han dyker upp precis när du slutat bry dig.
Typiska kännetecken:
- Hör av sig när du gått vidare och knappt tänkt på honom på månader.
- Skickar ett till synes oskyldigt meddelande: “Hej… jag tänkte på dig idag.”
- Dyker upp igen varje gång du precis lyckats glömma honom.
Det är nästan som att han har en liten radar som plötsligt börjar pipa:
Nu har hon slutat tänka på mig. Dags att dyka upp igen.
Svärmorsdrömmen
Den sista kategorin är kanske den mest intressanta.
Svärmorsdrömmen är kanske den svåraste typen att genomskåda.
Han säger alla rätt saker. Framstår som trygg, inkännande och mogen.
Och just därför släpper man garden. För det är lätt att tro att det är de uppenbara spelarna man ska vara mest försiktig med – kakätarna och omloppsmännen. Men min erfarenhet är faktiskt något annat.
Det är ofta dom män som på papperet verkar vara de snälla som lämnar dig i den djupaste känslomässiga katastrofen.
Typiska kännetecken:
- Säger alla rätt saker och framstår som trygg, inkännande och mogen.
- Får dig att släppa garden eftersom allt verkar så stabilt och ärligt.
- Försvinner sedan och lämnar efter sig ett känslomässigt kaos som är svårt att förstå.
För när någon som uppenbart beter sig illa försvinner ur ditt liv är det ofta ganska lätt att förstå vad som hände.
Men när någon som verkade vara den snälla lämnar efter sig ett kaos, då sitter man kvar och försöker pussla ihop en historia som inte riktigt går ihop. Man går igenom samtal. Meningar. Stunder. Och undrar hur något som kändes så tryggt kunde sluta så märkligt. Kanske är det därför just den typen lämnar de djupaste spåren. För att de verkade vara bäst – och fallhöjden var så mycket högre.
Efter några år i dejtingsfären inser man också att det finns fler typer, även om de inte riktigt förtjänar ett helt kapitel.
Till exempel mannen som gärna vill ses men fortfarande inte har släppt sitt ex – han som gärna påpekar hur lika du och hans ex är och ganska snabbt förvandlar dejten till något som mer liknar ett samtal med en samtalsterapeut.
Sedan har vi projektmannen, som tycker att du är fantastisk men ändå gärna vill justera lite saker hos dig.
Och förstås den emotionellt otillgängliga – mannen som gärna håller kontakten, så länge känslorna aldrig riktigt behöver bli verkliga. Som oftast kan övergå till den rysliga ghostaren, som vips bara försvinner ut ur tomma intet som om han aldrig har funnits.
Och någonstans längs vägen inser man kanske att dejtingsfären inte bara handlar om att lära känna andra människor.
Den handlar minst lika mycket om att lära känna sig själv.
Vad man accepterar.
Vad man skrattar åt.
Och vad man till slut bara reser sig upp från bordet och lämnar.
Så nu är jag lite nyfiken: vilken av typerna har du själv stött på i dejtingsfären?
Lämna ett svar