Två girl crushes, ett GPS-haveri och en panghelg

Tidigt i fredags packade vi in oss i bilen och drog på tjejhelg i Stockholm. Vi gjorde stan, shoppade – och som av en händelse blev det en tartar på Calle P. Det har liksom blivit tradition när vi åker ner till storstan.

När vi kände oss klara med stan rullade vi vidare mot hotellet vid Globen. Och alltså… GPS:en. Jag vet inte vad den höll på med, men den var inte på vår sida. Den skickade oss på någon slags psykologisk prövning genom Stockholm. Sväng vänster. Sväng höger. Gör en U-sväng. Kör rakt in i kaoset.

Till slut kändes det som att den satt och skrattade åt oss.

Efter alldeles för många omvägar och några andra om och men lyckades vi till slut checka in och göra oss i ordning för Molly Sandéns konsert på Avicii Arena.

Vi slängde i oss lite middag och bubbel i hotellobbyn innan vi promenerade den korta biten till arenan.

Och Molly… hon är min girl crush från och med nu. Punkt.

Alltså den kvinnan. Rösten. Utstrålningen. Hela paketet. Jag vill vara henne, vara med henne och samtidigt bara stå och applådera henne. Rimligt ändå.

Sedan tidigare har jag ju en annan: Miriam Bryant. Så ni kan ju förstå min mentala kollaps när hon plötsligt kliver upp på scen. Och inte nog med det – de kör “Superlim & silvertejp” tillsammans.

Jag var inte redo. Ingen var redo.

Vi hade helt otroliga platser – så nära att man verkligen kände allt. Inte bara hörde, utan kände. Rakt in.

Och om jag skulle vara ett Molly Sandén-album just nu så är jag 100% i min Dom ska veta-era.

Inte lite. Inte försiktigt. Inte “lagom”.

Jag är i den fasen där jag inte längre förminskar mig själv för att göra andra bekväma. Vill jag ta plats – då gör jag det. Vill jag säga något – då säger jag det. Och passar det inte?

Nej men vad synd.

Det är inte längre mitt jobb att vara lätt att hantera. Det är mitt jobb att vara sann mot mig själv.

Så ge mig hennes outfit, eld runt omkring mig, pulserande beats och ett gäng dansare bakom – jag är redo. Jag går all in. Ingen återhållsamhet. Ingen filterversion. Bara full energi.

Otrolig konsert. Otrolig röst. Otrolig kvinna.

En sån där sak man gör – och direkt vet att man vill göra om.

Idag har jag dessutom äntligen beställt en soffa (!!!) och fått veta något som gjorde mig så glad och berörd att det kom några tårar. Och som om det inte räckte fick jag en liten present också, bara sådär.

Så himla tacksam.

En riktig panghelg, helt enkelt.